Ljusets dock tillägger han, att i en så invecklad sak kan ingenting med säkerhet bevisas. DAVY synes vid detta tillfälle icke hafva räknat det minsta på förmågan att leda electriciteten hos glaset, som icke är en absolut oledare, hvarigenom dessa försök blifva mindre conclusiva. Det mest afgörande af alla resultaten synes mig vara det, då, vid det electriska laddglasets urladdning, en synbar gnista genomfor vacuum, så vidt denna gnista icke gick längs efter ytan af glaset, hvilket är ett vanligt urladdnings-phenomen. då en glasyta gör gemenskapen emellan urladdaren och knappen af en electrisk laddflaska. Ändamålet med dessa anmärkningar är likväl icke att minska värdet af DAVY's förträffliga rön, som fört oss ett steg närmare den rätta kunskapen, utan att visa hur svårt det är att, rörande Naturens grundkrafter, komma till bestämda och säkra kunskaper. En Svensk Författare har nyligen så förträffligt yttrat ): "Ingenting är så hemligt ända in i organismens lönngångar, i atomernes affiniteter, ingenting så stort och kraftfullt i de meteoriska catastropherna, der electriciteten ej kan vara närvarande: om denna kraft kan förklaras, så är Naturens förlåt uppdragen.". Äfven phenomenen af ljusets brytning polari- i kristalliserade kroppar, eller hvad man sation. kallat dess polarisation, sysselsätter ännu åtskilliga Lärdas forskningsbegär. De som *) Friherre v. EHRENHEIM i Samlingar i allmän Physik, D., pag. 169. under det förflutna året lemnat bidrag häri, äro FRESNEL, BREWSTER och HER SCHEL, men resultaten af deras bemödanden äro ännu icke af den allmänlighet att kunna införas i en berättelse, sådan som denna. FRESNEL har gifvit en enkel geometrisk demonstration af ljusets refraction, enligt hvilken phenomenen förklaras efter undulations-theorien med samma, om icke större säkerhet, som af emanationstheorien, men äfven denna demonstration kan naturligtvis här icke finna plats. Utveck vid verknin Läran om värmet har vunnit ganska Värme. betydliga och interessanta tillägg, bland ling af hvilka jag tror mig böra räkna i första värme rummet POUILLET'S upptäckt **) att hvar- hårrors je gång en kropp blir våt af någon vät-kraftens ska, som spider sig på dess yta, så upp- gar. kommer värme, ehuru qvantiteten i de flesta fall är för liten att, utan bruket af känsliga instrument, märkas. Kroppars egenskap, att blifva våta af den flytande kropp hvaraf de beröras, (t. ex. en solid kropp, som doppas i vatten, olja eller spiritus, blir våt deraf, men icke af qvicksilfver), härrörer deraf alt vätskans minsta delar hafva större attraction till den solida kroppens yta än till hvarandra, och är orsaken hvarföre vätskor uppstiga i hårrör, högt öfver den yttre vätskans niveau, och stå der med en concav yta, då qvick *) Annales de Chimie et de Physique &c. B. XXI p. 225, **) Pâ anf. st. B. XX p. 141. silfver deremot, som ej gör dem våta, i hårrören står med kullrig yta och lägre än det utom röret varande qvicksilfrets niveau. Denna egenskap hos solida kroppar att blifva våta och att i deras fina mellanrum, t. ex. i hårfina rör, uppdraga vätskor, har fått namn af hårrörs-kraft, och är orsaken hvarföre t. ex. en pulverformig massa som i en punkt kommer i beröring med en vätska småningom suger sig full deraf och blir våt tvärtigenom. Vid detta tillfälle uppkommer alltid värme, hvars qvantitet är olika efter olika kroppar och efter deras olika finhet, det är efter den olika yta, som inom en gifven rymd blir våt. POUIL LET'S försök synas vara anställda med all noggranhet och med uppmerksamhet på de omständigheter som möjligen kannat föranleda en rigtighet i utslaget. Han har be tjent sig af thermometrar, der hvarje grad hade ända till 3 centimeters (ungefär t tums) längd, och och der således en too dels grad kunde väl iagttagas. Det allmänna resultatet af hans försök delar sig i tvenne satser a) då en solid kropp blir våt af en vätska, utvecklas värme och b) då en solid kropp absorberar (i sina porer) en vätska, uppkommer äfven värme. För söken hafva blifvit anställda med en mängd oorganiska, pulvriserade kroppar, samt med ganska många kroppar af organiskt ursprung och de dervid nyttjade vätskor hafva varit vatten, alkohol, ättikether, bomolja och terpentinolja. Alla de härtill nyttjade kroppar voro förut torrkade 1 |