af träd, utan alla slags afdelningar emellan paren. För att få polerna hvarandra närmare, delade han antalet af par emellan tvenne tråg, som ställdes vid sidan af hvarandra på 6 tums afstånd, emedan han funnit, att en enkel skiljevägg emellan båda raderna, i samma tråg, ej var tillräcklig att isolera den electriska kraften från polerna vid den ändan der dessa lågo jemte hvarandra. Instrumentet innehöll 80 par, 40 i hvart tråg. HARE har sedan förenklat constructionen af denna calorimotor *) på det sätt, att han tagit raka fyrsidiga zinkbleck af 7 och 3 tums sidor och inslutit dem i en hylsa eller låda af koppar utan lock och botten, så att kopparen står på högst t. afstånd från zinkens yta, och zinkskifvan hålles i kanterna från contacten med kopparen, förmedelst en trädremsa, som har en på längden gående inskärning för zinkskifvans kant. Närstående figur visar metallernas ställning, sedd uppifrån och trädremsorna. Denna tillställning liknar således ÖRSTEDS batteri, från hvilket det likväl skiljer sig derigenom, att koppartrågen har ingen botten och att zinkskifvan en gång för alla sitter fast i kopparfoderalet, hvarigenom metallerna kunna med säkerhet bringas hvarandra så mycket närmare, hvilket för all voltaiskt *) På anförda ställe Vol. V. p. 97. electrisk verkning är af en betydlig nytta. Alla dessa kopparhylsor läggas tillhopa, med ett tunnt blad af papp, doppadt i lackfernissa och torkadt, emellan hvar och en, så att alltsamman utgör en enda sammanhängande massa i hvilken vatten endast kan intränga emellan metallerna, då den i tråget nedsänkes. Denna tillställning är vida lättare att göra än den förra. Ledningen som sammanbinder zinken af det ena paret med kopparen af det andra, göres först sedan paren på detta sätt äro sammanhäftade. Trågen äro af träd och så ställde att de kunna höjas och sänkas, då deremot_de emot de sammanhållna paren sitta orörliga. För att göra ledningen från polerna till de ämnen, på hvilka man vill låta electriciteten verka, betjenar sig HARE af ganska tjocka blytrådar, fastlödda vid de sista parens koppar, och i andra ändan försedda med ett handtag af träd, emedan de ofta under urladdningen blifva så heta att de ej vidare kunna hållas med händerna. Dessa handtag innehålla tillika små tänger, hvarmed kroppar kunna intryckas i ledande förening med blytråden, och för de tillfällen då man vill operera med trädkol, fastlöder man vid blytråden en i ändan förtennad messingscylinder, hvari kolet inslutes, emedan det omfattadt af bly genast smälter blyet. 100 par af denna apparat gifva vida större verkningar än den föregående af 80, ehuru den sistnämde innehåller mera metall och en större syrsättlig metallyta. Med en calorimoter af 250 par, constru erad på det sätt nu är anfördt, och urladdad emellan 2 i spets skurna coniska kol, uppkommer en båge af det electriska urladdningsljuset från till 1 tums längd, och ljuset deraf är så intensift, att det ej kan med blotta ögonen betraktas, utan måste åskådas genom fördunklande media, liksom då man ser på solen. HARE, äfvensom de hvilka med honom första gången utsatte sina ögon för inflytelsen af detta ovanliga ljus, feck starkt inflammerade ögon; han led deraf så att han på ett par veckor icke tålde dagsljuset, och detta oagtadt HARE, vid sina försök med knallgasblåsröret, vant sig vid det starka ljus, som af detta frambringas. Med denna 250 pars electriska stapel, som han gifvit namn af deflagrator, erhöll han dessutom följande resultat. Barytjord, laggd på ett platinableck, reducerades och för brände åter med yttersta liflighet och platinabläcket förstördes likt ett kortblad på ett glödande jern. En platinatråd af tums diameter smälte och flöt som vatten. En lika tjock ståltråd afbrände med explosion. Man lat litet qvicksilfver rinna, ur en tratt med hårfin öppning, ned i ett annat kärl innehållande qvicksilfver, och ledde urladdningen genom den flytande qvicksilfversträngen. Qvicksilfret afbrann i ögonblicket med explosion, och -phenomenet blef ytterst lysande då man lät qvicksilfversträngen falla på en samling af kardtänder eller på jernfilspån, lagde på ytan af qvicksilfret i det understående kärlet. Då så ofantliga verkningar HARES de tla bunden med en kunna frambringas med en i sig sjelft så SILLIMAN har bekräftat de förungrator dransvärda verkningarne af calorimotorn, samman-med användande af ett instrument af den först omtalade constructionen. Han ville vanlig dervid försöka att förstärka calorimotorns trågapparat. Verkningar, derigenom att han förenade den med en vanlig trågapparat af 300 par plåtar af 4 tums sida, och fann att båda alldeles upphäfde hvarandras verksamhet, så att knapt någon gnista mera kunde erhållas, vatten decomponerades knapt synhart, och den electriska stöten kändes föga. Då calorimotorns plåtar upplyftes ur tråget och hängde i luften, meddelade sig trågapparatens verkningar genom dem, såsom genom en annan ledare, men så snart de åter sänktes så att de kommo en tum djupt i trågets vätska, tillintetgordes trågapparatens verkningar. Då SILLIMAN ansåg detta såsom en möjlig verkan deraf att calorimotorn hade sina par stående i ett sammanhängande lag af vätska, lät han sänka den vanliga trågapparatens plåtar på samma sätt i ett tråg utan afdelningar; men verkan deraf var alldeles den *) På anförda ställe V. 94. samma, samma, och resultatet förblef oförändradt antingen de båda apparaternas liknämniga eller oliknämniga poler förenas. Af det ta verkligen paradoxa förhållande slutar SILLIMAN, att mellankomsten af en vanlig electrisk stapel, emellan calorimotorns po ler, verkar endast såsom ett oledande hine der, att båda äro utan verkan på hvarandra, och att ingenderas verkande kraft förmår genomfara den andra. HARE har försökt att förklara detta förhållande såsom en följd af en, af honom redan förut uppkastad, theorie om de voltaiskt electriska phenomenen, i stöd af hvilken han betraktar de härvid framkommande electricitet, ljus och värme såsom serskilta kroppar, hvilkas relativa proportioner kunna variera efter olika omständigheter och olika construerade apparater. I de så kallade torra eller de Lucska staplarna, der blott electriska attractioner och repulsioner, utan alla chemiska verknin gar samt utan märkbart ljus eller värme, uppkomma, är endast electricitet uppväckt; i det enkla galvaniska paret, som t. ex. i WOLLASTONS electriska syring, der en metalltråd blir glödande och der intet instrument, att igenkänna electricitet, ger minsta tecken till electrisk fördelning, äro endast ljus och värme de verkande. I alla de olika apparater, som kunna construeras emellan dessa båda extrema, finner man electricitet, värme och lyse samverkande men i olika förhållanden; följaktligen, yttrar HARE, är det möjligt att i K. V. A. Arsb. 1822. 3 |