" myrsyra till vatten och kolsyregaz; myrsyrad silfveroxid af syran ur myror skall likväl vara ett eget salt, som skiljer sig från ättiksyrad silfveroxid genom sinẬ stora lättlösthet i vatten. Men om den myrsyra som på nyssnämde sätt erhålles, äfven genom dubbel decomposition, förenas med silfveroxid, så sönderdelas den och silfver fälles, då blanningen lemnas åt sig sjelf eller lindrigt uppvärmes. Jag förbigår här DÖBEREINERS bestämmanden af elementens föreningssätt hos åtskilliga vextsyror, hvilket hufvudsakligen grundar sig derpå att betrakta atomer af första ordningen i den organiska naturen, såsom sammansatta af binära atomer, på lika vis ungefär som salter, enligt hvilken t. ex. oxalsyra skulle bestå af en atom kolsyra och en atom syrsatt kolgaz, myrsyra af en atom vatten och två atomer syrsatt kolgaz, o. s. v. Detta sätt, att betrakta de organiska kropparna, är visserligen ej utan mycket intresse, emedan det ger en lätt fattlig figurlig framställning af många kroppars sammansättning, men det kan icke vara rigtig, emedan mångfalden af natur-produkter, sammansatte af så få element, är alldeles oförenlig med en lag, som så betydligt inskränker möjligheten af föreningarna, samt emedan en sådan sammansättning, representerande atomer af andra ordningen, är, i electrochemiskt hänseende, oförenlig med t. ex. naturen af de starka vegetabiliska syrorna, hvilka då vore salter och hvilkas vanliga salter skulle vara dubbelsalter, under det de vanliga dubbelsalterne skulle höra till en ciell syra. klass af föreningar, hvars till varelse vi ännu ej kunna anse för rigtigt afgjord, jag menar salter med flera än två baser. Artifi- DÖBEREINER har uppgifvit ett annat, bildningej mindre interessant factum *), om det af ättik-bekräftar sig, att nemligen alkohol i beröring med den egna platinaoxid, som EDMUND DAVY upptäckt **), absorberar,syre ur luften och syrsättes till ättika. DAVY fann redan att denna ättikbildning ägde rum, men han concentrerade sin uppmärksamhet på den glödande förbränning af alkoholn, som af detta platina-préparat, hvilket DÖBEREINER kallar suboxid, kan åstadkommas. För att verkställa detta, måste suboxiden fugtas med vatten, emedan man annars har att befara en antändning med explosion. Man fäster en remsa lakmuspapper på insidan af en glasklocka, fugtar en bit sugpapper med vatten och lägger litet suboxid derpå. Så snart denne insugit vatten, dry pas ett par droppar vattenfri alkohol på papperet, som lägges på qvicksilfver och klockan stjelpes deröfver. Efterhand ser man lakmuspapperet rodna och om 24 timmar finner man luftens volum förminskad och alkoholn förvandlad i ättiksyra. Då suboxiden vid detta tillfälle icke skall vara det mindsta förändrad, härleder DÖBEREINER förloppet härvid från en electrisk verkan emellan suboxiden och alkoholn, hvilken, under ett positift electriskt tillstånd, skulle oxideras till ättiksyra och vatten. Att detta *) GILBERTS Annalen p. 193. Arsberättelsen d. 31 Mars 1821, p. 75. uppkommer af electriska krafters spel, medgifves gerna, men att det, efter DöBEREINERS gissning, skulle ske liksom i ett enkelt galvaniskt par, der suboxiden föreställer koppar och alkohol zink, är ej möjligt, och skulle förutsätta syrets flyttning från platinan till alkoholn. Förmodligen hörer detta till samma ordning af ännu oförstådda electriskt chemiska phenomen, som vätesuperoxidens sönderdelning i beröring med starkt electronegativa kroppar. DÖBEREINER anför att svafvelbunden platina beredd på våta vägen har lika egenskap att förvandla alkohol i ättika, »Vi känna nu, tillägger han, 3:ne sätt, på hvilka alkohol kan förbrännas, a) det mörka, nyss omtalade, hvarvid ättiksyra bildas, b) det glödande (i DAVY's nattlampa) der vidbränd ättiksyra (lampsyra) bildas och c) det lågande då kolsyra och vatten genereras." ra 1 Då vanlig terpentin destilleras för sig, Bernerhåller man, vid operationens slut, enstenssysyra i crystallform sublimerad i retort-Terpinhalsen, om hvilken redan MARABELLI yt- tin, trade den förmodan, att det vore bernstenssyra. LECANU och SERBAT hafva närmare undersökt detta och trò sig hafva med säkerhet funnit, att denna syra, hvaraf ganska litet erhålles, verkligen är bernstenssyra, samt till och med har denna syras egna smak. Deras försök skola vara repeterade och bekräftade af Herrar HENRY, MOUTILLARD och PARra *). *) Journal de Pharmacie 1822 Nov. sid. 451. syra. Kork- BRANDES har analyserat korksyran *), och funnit den sammansatt af väte 16.37, kol 36.52, syre 47.11, hvilket gör 18H+ 6C+60, eller enklare H9C303. Men då syrans mättningscapacitet är af dess syrhalt, så synes den förra formeln vara den rättare. BOUILLON LA GRANGE har analyserat samma syra **); men hans resultat afvika, både till syrans mättningscapacitet och sammansättning, betydligt från BRANDES'S. Efter BOUILLON LA GRANGE består korksyran af kol 55.81, väte 6.97 samt syre 37.20, och då han funnit dess mättningscapacitet vara hälften af dess syrhalt 18.6, så är formeln för denna syra H3 C4 02. Det är klart att båda ej analyserat samma förening, oaktadt båda beskrifvit dess beredning på lika sätt. Det skall i alla hänseenden blifva interessant att få orsaken till skillnaden utredd. Vid- LASSAIGNE har undersökt produkten citron- af citronsyrans destillation, och funnit att syra. den ger ett surt, gulagtigt vatten och en bränd olja, tyngre än vätskan, som håller ganska mycket syra, hvilken kan utdragas, dels genom repeterade tvättningar med vatten, dels med en alkalisk vätska. Denna syra erhålles ren då dess neutrala salt med kali eller kalk blandas med salpetersyrad eller ättiksyrad blyoxid, och den uttvättade blyfällningen sönderdelas med *) Neues Journal der Chem. und Physik N. R. B. 6. s. 260. **) Journal de Pharmacie Mars 1822, s. 107. *** Annales de Chimie et de Physique &c. T. XXI p. 100. svafvelbunden vätgaz eller med svafvelsyra, hvarefter vätskan afrökes till anskjutning. Denna syra, som fått namn af vidbränd citronsyra, Acidum pyrocitricum, anskjuter i små hvita nålar, är flygtig, men decomponeras dervid till en del, löser sig både i alkohol och vatten. 1 d. syra löses i 3 delar vatten af +10°. Dess lösning är skarpt sur. Denna syra skiljer sig från citronsyran derigenom att den ger lösliga salter med de flesta baser, utom med blyoxid och qvicksilfveroxidul. LasSAIGNE har analyserat några af dess salter, men försöken kunna ej vara rigtigt utförde, emedan syrans mättnings.capacitet utfallit olika för olika baser, så t. ex. skulle 100 d. af denna syra mätta 127.27 d. baryt, 194,117, d. kalkjord och 203 d. blyoxid, en mättnings-capacitet, som varierar emellan 7.38 och 54.3- Det resul tat han fått att syran består af 47.5 kol, 43.5 syre samt 9 väte, är således af alldeles intet värde, häldst det icke öfverensstämmer med något ringare antal af hela atomer af elementen. Jag skall bland vextämnen äfven om-Blåsyra,' tala de försök, som blifvit gjorda med blåsyra, oagtadt denna kropp lika väl tillhör den oorganiska naturen, som den organiska. Sedan denna syra begynnt blifva ett läkemedel till invärtes bruk, har uppmärksamheten blifvit mer än förr rigtad deråt. Man har funnit många svårigheter för att dervid erhålla en syra af bestämd styrka, och sedan att bestämma halten af blåsyra i den som kan erhållas |