vid me ning. Slagg- Herr BREDBERG) har företagit ett Bildning utförligt arbete till undersökning af de tallers slaggers sammansättning, som bildas vid utsmält-silfverprocesserna i Sala, samt vid kopparprocessen i Garpenberg och Näfveqvarn. Han har visat deras olika egenskaper, då de utgöras af silicater der basernes och kiseljordens syre är lika, och sådana der den sednares syre är dubbelt de förras. Då ett öfverskott af kiselhaltiga mineralier tillsattes, erhölls en bisilicat-slagg, blandad med oupplösta delar af qvartsmineralet. Genom dessa analysers resultat har han sett sig i stånd, att i förhand bestämma tillblandningen af flusser på det för smältningen förmånligaste sätt, och det har blifvit möjligt att, vid råsmältningsprocessen, till största delen umbära be skickning af slagg, som måst göras till 100, ofta 200 p.c. mot smältgodset, då man nu kan ersätta det med ett betydligt mindre qvantum af ett på stället befintligt qvartshaltigt mineral, hvarigenom gods-afverkningen med samma arbets-styrka ökades och kolåtgången minskades, båda omkring 30 p.c. Också har Academien ansett detta Herr BREDBERGS arbete förtjena det. LINDBOмska priset för år 1822. *) K. Vet. Acad. Handl. för 1822, förra Häftet s. 58. * Mineralogisk chemie och Mi- Redan i årsberättelsen af den 31 Mars 1821 hade jag tillfälle, att omnämna det nya mineral-system, som har Moнs till upphofsman. Man värderar i detta system i synnerhet den indelning det gör af crystallformerna i 4 särskilta hufvudklasser, nemligen a) Tessular- eller de re era formerna (HAYS forer de re-` limites); b) de prismatiska, c) de rhomboidala och d) de pyramidala formerna. Hvar och en af dessa kallas ett system af former och hvarje sådant system har en sig egen inflytelse till ljusets polarisation, hvarvid likväl den tredje och fjerde classen sammanfalla uti samma slags verkan, den att dessa crystaller hafva blott en axis af dubbel refraction, det prismatiska systemet har två och det reguliera tre, rätvinkliga emot hvarandra, och upphäfvande hvarandra, så att ingen dubbel refraction uppkommer, hvarom jag framdeles torde få tillfälle att utförligare yttra mig, då BREWSTERS optiska mineralsystem blir utgifvit. Detta sätt att indela crystallformerna lättar ganska betydligt deras vetenskapliga studium, och mineralogien stadnar, för dess användande, i stora förbindelser hos Moнs. Principen för denna indelning är likväl icke en upptäckt af Moнs, den tillhör WEISS, Professor i Berlin, som i flera på hvarandra följande afhandlingar i Berlinska Veten skaps- Academiens handlingar utvecklat densamma... Mons har begått den uragtlåtenheten, att icke nämna upphofsmannen, och detta har gifvit anledning till en reclamation *) af den sistnämde. Den förmodan jag i berättelsen af d. 31 Mars 1821 vågat yttra, att mineralogiens uppställning efter chemiska grundsatser småningom skall taga öfverhand öfver den så kallade naturhistoriska, der yttre caracterer afgifva grunden för ordningen, begynner blifva mer och mer sannolik. BRONGNIART, Som efterträdt den namnkunnige HAüx, har, med några förändringar, antagit det chemiska systemet till grund för sina föreläsningar och för den nya upplagan af dess handbok i mineralogien, Hans indelning är i korrthet följande: A. Mineralier, sammansatte efter princi pen för den oorganiska naturen, d. ä. af binära föreningar. Derunder räknas 3 hufvudklasser. 1. Metalloïder, nemligen: Syre, Chlor, Qväfve, Väte, Svafvel, Selenium, Phosphor, Arsenik, Tellur, Kol, Boron och. Silicium, 2. Alkali ach jordbildande Metaller (Metaux ctonogènes), nemligen: Zirconium, Aluminium, Yttrium, Glycium, Magnesium, Calcium, Strontium, Barium, Lithium, Sodium, Potassium. *) Neues Journal für Chemie und Physik B. 6 S. 201. Edinburgh Phil. Journal B. 8. s. 109. 3. Egentliga Metaller : a) Electropositiva: Cerium, Mangan, Jern, Kobolt, Nickel, Koppar, Uran," Zink, Tenn, Vismut, Bly, Silfver, Palladium, Qvicksilfver, Guld och Platina. b) Electronegativa; Titan, Columbi um eller Tantalum, Antimon, Wolfram, Molybden och Chrom. B. Mineralier sammansatta efter principen för den organiska naturen, d. ä. af ternära föreningar. Hâningssten, Bernsten, Retinasphalt, Bitumen, Stenkol och Brunkol. Man finner häraf att BRONGNIART, för bildningen af de chemiska familjerna, än-drat ordningen från den stränga electrochemiska principen, då han t. ex. begynt och slutat sitt system med electronegativa kroppar. Deremot har han följt den med få undantag för uppställandet af species: under hyar familj, hvilkas uppräknande! således här vore öfverflödigt. ITyskland har LEONHARD utgifvit den första mineralogiska handbok efter det chemiska systemet "). Han har för de che-" miska familjerna, som han kallar grupper, följt den electrochemiska principen fullständigt, men han har åter derifrån afvikit i placeringen af de enskilta species Handbuch der Oryctognosie von CARL CESAR VON LEONHARD, Geheimerathe und Professor an der Universitet zu Heidelberg. Heidelberg 1821. inom hvarje grupp. Sålunda har han på de första af jordarternas radicaler, särdeles på Aluminium och Magnesium concentrerat de flesta silicaterne, för att hafva dem inom ett trångare rum tillsamman och lemnat för kalkens, barytens, strontians samt alkaliernes radicaler endast salter med starkare syror. Derige-. nom har likväl händt, att t. ex. tafelspat, som är ett silicat af kalk, utan någon annan basis, ej kunnat placeras, utan måste stå i Bihanget, och att apophyllit står en-, sam silicat midt ibland salterna. Dessa afvikelser, långt ifrån att förtjena ogillas, synas mig vara oumbärliga genvägar till det chemiska systemets införande i mineralogien. Den rådande opinion kullkastas lika litet på en gång inom vetenskapernes verld, som inom politikens, och den som försöker att annorlunda, än genom en varsam ledning, ändra den, skall alltid gå miste om sitt mål. BRONGNIART har jemkat det förstarka i öfvergången från det HAürska systemet, han har med mycken skicklighet sammanfört famillen Silicium med den stora massan af jordartade efossilier, bland hvilka han på sina ställen instrott salterna, hvari hans hufvudsakliga afvikning från HAür ligger, och han har, såsom denne, slutat med metallerna. Han synes mig hafva på ett lyckligt sätt lemnat åt den redan bildade classens förut fattade opinion ganska mycket, under det han obetydligt afvikit från den nya principens fordringar. På samma sätt har LEONHARD sökt att, med silicaternes sam |